Är så KÄR i mina hundar!! De är så vackra och goa på alla sätt! Fastän matte är så SLUT, så är de bara nöjd med att inte göra nästan nåt! Och när vi väl gör något, så ställer de upp till 1000% :)  

Idag var de med mig ute å höstplockade på gården och de var så glada! Å när vi skulle gå in så verkade det lika tacksamt!

Iller ligger här vid brasan. Compis nedanför mina fötter. Lars & Arnbjörn sitter tätt tätt ihop i soffan. Vi är en flock och vi trivs SÅ bra ihop.  

Det var lääääänge sedan jag drömde om Vickan -men nu så!

Det skulle vara någon sorts reunion av gamla gode vänner och vi startade vid vår barndoms skola, Syrholns skola, där en buss hämtade oss. En munter färd mot Mora där vi skulle bo i ett Härberge för hemlösa.

Det blev tidig start på nästa dag, eftersom vi skulle åka kortvasan! Jag som alltid har hundarna med mig var tvungen att lämna Compis på Härberget och var mycket orolig för att den striphåriga missbrukar-"damen", som skulle passa honom skulle glömma bort det under dagen!

Kortvasan gick bra och följande kväll satt vi alla i baren, jag drack Carlsberg Hof!  Det var oxå en seremoni för nykorade hundar och en general från försvaret (samma typ som generalen i "Flykten från hönsgården")höll ett tal. Jättefin seremoni. Compis & jag fick diplom och allt!

Andra dagen delades vi upp i team och fick köra ett ratrace hem! Tog hjälp av folk ute i stugorna, sprang likt Den sista Mohikanen över åkrarna, red över skog... ja, ni fattar!

Hemma, tillbaka till Syrholns skola och gympasalen var det ännu en tävling. -har ett vagt minne av att vi, eller allafall jag var hem och sov däremellan och det var något med hästarna... och midsommar...!!! jaja...

I gympasalen var det dags för tävling igen och vi delades in i lag, halva styrkan hade avvikit (undrar just varför!!!??? ) och de som var kvar var Karin, Vickan, Ingrid, Tommie, Otti, Kalle och fler... minns inte...

Vi skulle tävla i att glida säl, som Anja Pärson gör om hon vunnit. När jag skulle läsa startlistan såg jag att Tommie, som delats in i mitt lag, hade strukit sig och jag blev jätteledsen.

Efter sälglidar-kampen var det dags för innebandy och det var givetvis samma lagindelning. Karin stod i mål och från avbytarbänken peppade jag med ett tummen upp. Plötsligt klev Tommie ut från killarnas omklädningsrum och det kom liksom rök och allt gick lite i slowmotion! Typ som i den där reklamen när det står en man i duschen och drömmer sig till att bli rockstjärna. Han står en stund en bit ut på plan och sedan vänder han sig mot mig, går fram och lägger sin hand på mitt huvud! Jag tittar upp och möter hans blick och väser ut ett helst "Tack." Då säger han bara "d e lugnt!" -vilken känsla!

Sedan var matchen i full gång! Hej å hå!

För mig gick det inte så bra, för jag med mitt dubbelseende hade svårt att träffa bollen.  Bedrövad klev jag av plan och Vickan & Ingrid kom till undsättning och torkade tårarna. Återigen en scen ur en film: "Mama Mia" -gissa vilken scen!! Å så tog de in min häst Snerpa i gympasalen så att jag fick sitta på henne medan de ledde runt mig!!! Då blev allt bra igen!

Väl hemma efter en tredagars reunion skulle jag mysa med våran kanin och då bet den mig och jag började gråta!!! Lars tröstade och sprejade vatten på kaninen -vad nu det skulle hjälpa! Till saken hör att -ni som inte vet det- jag är jätterädd för kaniner. Arnbjörns kanin är jättesnäll, men igår bet den lite i min tröja, nuddad magen innanför och då blev det typ som i drömmen!! eh...

Vilken dröm!!! Vaknade med diverse känslor. Mest glada och med känlsan av att ha Vickan och Ingrin nära igen. Men stinget av sorgsenhet fanns oxå eftersom det var just bara en dröm...

Planering skapar ibland ett ohållbart schema... Speciellt när planeringen inbegriper djur ...och Lars...! Spår var min plan. Och ridning. Själv. För Lars skulle jobba. MEN! Mitt i mitt spårupplägg klev Lars innanför dörren och sa att NU ska vi rida ut... Jaha, jag lade ut spår medan Lars fixade hästar och sedan red vi ut...

Vi hade på frukosten dividerat om vikten av att lyssna på hästen, eftersom denne ofta vet saker som inte vi kan förutse. Att så länge det inte handlar om ledarskapsprov, så borde man lyssna på hästen...

Väl ute ville inte Snerpa gå på brunnslocken i vägen -inget ovanligt, vi trilskas alltid med detta. Agga däremot är en bulldozer som tuffar över allt. Inte idag. Även hon trilskades med brunnslocken och Lars trixade i flera minuter för att vinna och lyckades till sist. I det här fallet kanske det hade vart bra om hästarna vunnit över oss,,,  För då hade de kanske protesterat mer över vår tilltänkta ridväg... Över Krôppa...

Att det var blött kunde vem som helst se, men att det var bottenlöst kunde bara hästarna förutse... Gång på gång markerade de att detta kommer inte att gå... Lyssnade vi?? Nä...

Mitt ute på detta träsk gick Agga och Lars omkull. Lars kom under Agga, men lyckades på så vis rädda henne från att fastna. Jag såg vägen och ropade till Lars att det är längre tillbaka, så de fortsatte och precis som tanken slog mig att de såg ut som scenen i "Den oändliga historien," då Artax går med sin husse över Sorgmodets Träsk, så sjönk Agga bakom Lars! När jag ropade på Lars så hördes inget, bara Aggas kämpande. Ljudet av hovar som sugs fast i lera, hästens häftiga andning. Jag red snabbt tillbaka, jag & Snerpa är mycket lättare. Medan jag band henne i ett träd gjorde Agga ett sista försök att vräka sig frammåt, med följden att Lars kom loss och kunde mana henne. Men Agga klev då ner sig helt och sparkade vilt omkring sig tills hon inte orkade mer... Peter, som kom med hunden på vägen hörde oss och kom. Han tog Snerpa med sig till fast mark och vi kunde hjälpa Agga... Lars grävde med sina bara händer, en halvmeter ner i dyn och när vi såg Aggas ben så trodde vi att det var av... Vi tog ett ben i taget till ytan och när Agga vilat sig kunde vi alla tre till sist med all kraft få loss henne... Hon var oskadd...

En trött och öm Agga gick moloken bakom husse hem. Jag red Snerpa. Täcken och mat väntade hemma. Lars somnade i soffan och jag tog det där spåret... Efter kvällens jaktmöte kom jag hem till en man som måste röntgas... Foten är som en handboll... Usch... Vi har lärt oss något idag; hästars förstånd är långt större än våra. Krôppa är bottenlöst och sorgmodigt...

*Tack gode Gud att Agga höll...*

 Liten börjar bli stor... Alla fall korad!

Idag gjorde Compan sin exteriör i Rättvik. Vi for dit efter en trevlig eftermiddag hos syster & co i Laknäs. Körde lite moment med honom i körhallen efteråt; fotgång, budföring, inkallningar etc... Gick bra :)

Arnbjörn har fått en kanin också; Lizen från Holland!

Nu återstår bara lördagsmys, efter att Lars kommit in från stallet. Jag och Arnbjörn är redan redo...

Tömde just min kamera på bilder och däri fanns de sista bilderna på Ellie... Mysiga bilder på en vacker hund på sin favoritplats; i Compis bädd tätt intill honom

Vackra underbara Ellie... Nu vilar hon under sitt äppelträd där en lykta ständigt lyser.

Lite positiva nyheter alla fall...

Compis är öh... halvkorad :) Alltså mentaldelen av Korningen är avklarad med 389 p

Vi fick fina lovord från domarna för att vara ett samspelt ekipage :)

Jag fick en eloge för min fostran av honom och de var imponerade av att han var så genomarbetad!

Det kändes verkligen BRA att höra det... Har fått så mycket kritik för min fostran och träning eftersom jag är så noggrann med ledarskapet och är så strikt osv... Självklart har jag fått massa kredits och positiv kritik oxå, inte minst har mina elever bevisat detta, men det är ju det negativa som biter sig fast... Barbro sa till mig en gång att min hund har tur som har mig som förare, men det var inte förrän idag som jag verkligen tog åt mig av berömmet. JAG vet ju att det jag gör är rätt och utan nya idéer som man inte prövar helhjärtat, så utvecklas inget.

Men så dåligt med respekt i samhället som det är måste man kriga för att andra inte ska trampa på en.

En av domarna sa innan vi skildes åt att det var inte så ofta man såg hundförare som mig :)

Själv hade jag inte så stor koll på hur jag förde Compis idag, för jag var så orolig att påverka honom. Dessutom var det halt och lera, så antingen gled man omkring eller så satt man fast i underlaget. Springturen i fig.skogen var värsta träningspasset!

Så här såg protokollet ut:

Samarbete: Leker själv men kommer efter uppmaning (3)

Gripa 5 m: Griper direkt med hela munnen, hög fart & intensitet (5)

40 m: Griper med hela munnen, ngt fördröjd (4)

Gripa 5 m: Tuggar eller byter tag (3)

40 m: --II-- (3)

Gripa 5 m: Drar emot tills testledaren släpper (4)

40 m: Växlar mellan att hålla & dra (3)

Förföljande: Startar tveksamt eller håller låg fart (4)

Förföljande: Griper inte, nosar på föremålet (2)

Uthållighet: Jobbar i 30 sek (3)

Social självsäkerhet: Socialt säker i de flesta situationer (4)

Social nyfikenhet: Normalt nyfiken när anledning finns (5)

Socialt samspel: Svarar ej på lekinviter (1)

Handlingsförmåga: Löser uppgifter i de flesta situationer (3)

Anpassningsförmåga: Anpassar.., men med tidsfördröjning (3)

Koncentration: Ofta.., men... (3)

Avreaktion: Avreagerar med ngn tidsfördröjning (3)

Minnesbilder: Visar enstaka minnesbilder utan undvikande beteende (5)

Rädsla: Pendlar mellan enstaka flyktstarter och kontroll (2)

Aggresivitet: Visar liten aggresion (4)

Nyfikenhet: Går fram utan hjälp i de flesta situationer, men med tidsfördröjning (4)

Skott: Ingen reaktion, kontroll första skottet (5)

Jag är helt slut just nu, men jag ska skriva en uttömmande kommentar om detta en annan gång...! Nya korningen... Jag är inget Fan -så mycket kan jag säga... Saknar mina långa, spännande samtal med Gunvor Järverud... :(

Hur som helst är jag nöjd med min Pompe :D Oavsett siffror på en bit papper ;)

Tänk att någon så liten kan lämna så stora avtryck...

16:31 idag somnade våran älskade lilla Ellie in med oss tätt intill och pälsen blöt av våra oändligt många tårar.

Den stora sorg vi känner har vi inga ord för. Vad vi känner för våra hundar

är att jämföra med vad vi känner för Arnbjörn.

Sorgen har slagit mitt hjärta i flera tunga bitar.

Hon var mer än bara en hund. Hon var framtiden och det är hon fortfarande. Början på något.

* * * * * * *

'Ä min Ellil stass,' undrade Arnbjörn.

Iller och Compis kikade runt i huset och undrade samma sak.

Var är vår Ellie någonstans?

Ellie var älskad av oss alla från första stund.

Att jobba med Ellie var som en dröm.

När vi låg där alla tre idag, på golvet inne på rummet i sjukhuset och grät med Ellie,

pratade vi om hur overkligt det var att vi nu befann oss i den situationen. 

Hoppet har funnits hela tiden.

Sorgen är oändlig och trots att kroppen känns uttorkad av alla tårar, 

så finns det mera.

Jag hatar döden. Och jag hatar känslan av svek när vi lämnar Ellie i en klädd låda nere i kylan i källaren.

Jag vill aldrig glömma hennes doft. Aldrig förlora känslan av hennes mjuka nos och tungan som torkar alla tårar.

Jag vill aldrig bli glad.

Vi älskar dig, Ellie för all framtid...

Vi vill möta dig igen... Kom oss till mötes, när den tiden är inne.

Spring, Ellie -nu när du kan...

Med Järva, Skabbis, Nanook, Bonzo, Smulan, Rex, Tuff och hela flocken med änglahundar...

du saknas oss... Vi saknar dig...

Arnbjörns dag 27 oktober var en riktig mysdag. Kvällen innan hade Arnbjörn och jag bakat småtårtor.

Födelsedagsmorgonen sjöng pappa & jag förstås och serverade tårta på säng...

Paket från oss, innehållande ByggareBob duplo

Lars for å jobbade, men Arnbjörn hade feber så han och jag var hemma. Vi tog en ridtur ner till hagen med hästarna...

Arnbjörn fick välja något på TulaVippan, och valde korgen att ha Duplo i!

Efter att ha myst i soffan med diverse filmer, orkade vi med ett litet kalas på kvällen...

Tårtor, kaffe, choklad och paket...

Mera duplo av oss, ett gäng bilar av morfar, dupla av Anders & Lena och memory av Gammelmormor.

Roligt hade vi...

Arnbjörn var okej igen på torsdagen och kunde gå till dagis, där det var kalas i efterskott för Ab. Lars har jobbat, jag har jagat & tränat hund... Fredag bestod av sjukhusbesök halva dagen och sedan shopping inför kalaset... Arnbjörn gjorde EEG. Mamma var med på sjukhuset, min mamma alltså. Sedan följde hon med hem och bjöd oss alla på mat hemma i Floa'.

Lördag, igår, var det så dags för Arnbjörns födelsedagsfest i gympasalen. Jätteroligt och lyckat!

Arnbjörn fick verkligen fina presenter... Alldeles lagom mycket!

Tack Alla som firade Arnbjörns 3 årsdag!

Morfar & Mormor & Gammelmormor

Britta, Pär, Olle & Stina

Kerstin & Ida

Kristina & Håkan

Kjell, Maria & Wilhelmina

Robert & Yvonne

Vi åt glasstårta och mackor och härjade fritt i gympasalen tills alla var tvugna att åka hem å duscha!

Arnbjörn lekte lugnt och stilla i sitt rum med sina nya saker efteråt, såg en film och somnade sedan gott i sin säng...

Bilar ryggsäck & dekoration, RC-bil, duplo, brio lok & räls, sos-fordon 

Idag tar vi det LUGNT! Kollar genom alla Shrek och bara slappar. Hundarna har haft full fart nu några dagar, så de är helnöjda att bara vara idag. Vi är bjudna på middag senare och det ser vi fram emot... Kanske hasar vi oss över till Kjell & Maria framåt kvällningen...

Tack alla!

Vad beträffar hundarna... Ellie är hos oss ännu... Av rent själviska skäl... Compis & Iller har varit underbara att träna/jaga med denna veckan... *love*

Härligt!