Det var lääääänge sedan jag drömde om Vickan -men nu så!

Det skulle vara någon sorts reunion av gamla gode vänner och vi startade vid vår barndoms skola, Syrholns skola, där en buss hämtade oss. En munter färd mot Mora där vi skulle bo i ett Härberge för hemlösa.

Det blev tidig start på nästa dag, eftersom vi skulle åka kortvasan! Jag som alltid har hundarna med mig var tvungen att lämna Compis på Härberget och var mycket orolig för att den striphåriga missbrukar-"damen", som skulle passa honom skulle glömma bort det under dagen!

Kortvasan gick bra och följande kväll satt vi alla i baren, jag drack Carlsberg Hof!  Det var oxå en seremoni för nykorade hundar och en general från försvaret (samma typ som generalen i "Flykten från hönsgården")höll ett tal. Jättefin seremoni. Compis & jag fick diplom och allt!

Andra dagen delades vi upp i team och fick köra ett ratrace hem! Tog hjälp av folk ute i stugorna, sprang likt Den sista Mohikanen över åkrarna, red över skog... ja, ni fattar!

Hemma, tillbaka till Syrholns skola och gympasalen var det ännu en tävling. -har ett vagt minne av att vi, eller allafall jag var hem och sov däremellan och det var något med hästarna... och midsommar...!!! jaja...

I gympasalen var det dags för tävling igen och vi delades in i lag, halva styrkan hade avvikit (undrar just varför!!!??? ) och de som var kvar var Karin, Vickan, Ingrid, Tommie, Otti, Kalle och fler... minns inte...

Vi skulle tävla i att glida säl, som Anja Pärson gör om hon vunnit. När jag skulle läsa startlistan såg jag att Tommie, som delats in i mitt lag, hade strukit sig och jag blev jätteledsen.

Efter sälglidar-kampen var det dags för innebandy och det var givetvis samma lagindelning. Karin stod i mål och från avbytarbänken peppade jag med ett tummen upp. Plötsligt klev Tommie ut från killarnas omklädningsrum och det kom liksom rök och allt gick lite i slowmotion! Typ som i den där reklamen när det står en man i duschen och drömmer sig till att bli rockstjärna. Han står en stund en bit ut på plan och sedan vänder han sig mot mig, går fram och lägger sin hand på mitt huvud! Jag tittar upp och möter hans blick och väser ut ett helst "Tack." Då säger han bara "d e lugnt!" -vilken känsla!

Sedan var matchen i full gång! Hej å hå!

För mig gick det inte så bra, för jag med mitt dubbelseende hade svårt att träffa bollen.  Bedrövad klev jag av plan och Vickan & Ingrid kom till undsättning och torkade tårarna. Återigen en scen ur en film: "Mama Mia" -gissa vilken scen!! Å så tog de in min häst Snerpa i gympasalen så att jag fick sitta på henne medan de ledde runt mig!!! Då blev allt bra igen!

Väl hemma efter en tredagars reunion skulle jag mysa med våran kanin och då bet den mig och jag började gråta!!! Lars tröstade och sprejade vatten på kaninen -vad nu det skulle hjälpa! Till saken hör att -ni som inte vet det- jag är jätterädd för kaniner. Arnbjörns kanin är jättesnäll, men igår bet den lite i min tröja, nuddad magen innanför och då blev det typ som i drömmen!! eh...

Vilken dröm!!! Vaknade med diverse känslor. Mest glada och med känlsan av att ha Vickan och Ingrin nära igen. Men stinget av sorgsenhet fanns oxå eftersom det var just bara en dröm...