...landade en Ängel hos oss...

Med 3100 gram och 52 modiga centimeter tog han vårat liv i besittning

Glada Gratulationer, Arnbjörn på Din 3Årsdag!

Kärlek från Mamma & Pappa

< TILL ER SOM UPPMUNTRAR OCH LÄMNAR VARMA TANKAR I MIN GÄSTBOK: TACK!!! Det betyder mycket, mycket! >

Jag är så trött på att skriva dessa gnälliga, klagande inlägg. Skulle vilja komma med en skinande text om att korningen är genomförd med bravus, lägre klass-tävling, Ellie är frisk, jag är frisk, att vi tränar på av hjärtats lust, Illers första vilt är nedlagt, viltspårprov & jaktprov.... Men men här kommer ännu ett inlägg om det jag inte vill skriva om...

JAG ÄR SÅ LESS!!!

Livet går just nu käpprätt åt... Ellies prover fick vi svar på igår. Ingen genetisk sjukdom -vilket är positivt då, men veterinären rådde att låta henne somna in snarast... Jag gråter flera gånger om dagen, så fort jag ser in i hennes ögon gör det så himla ont. Varje gång hon somnar i min famn, stormar tankarna till den gång hon gör det för sista gången. Jag känner mig tyngd av sorg...

Compis hade jag anmält till en korning, men den blev inte av. Iller, som skulle ha gjort sitt unghundprov, vilket jag jobbat enot i 6 månader missade jag!!! Pga. mailet från uppfödaren om tid & plats inte kom till mig och när jag väl fick tag i dem så hade det redan varit och alla prov var slut för säsongen. Nu får Iller inget unghundprov på sin meritlista...  

Compis & jag tränar, men jag har ingen motivation -igen och är alltid så otroligt trött pga. jag e sjuk...

På detta har vi det riktigt tufft "privat" och med huset, som kräver oändlig renovering & pengar.

Känner mig utarmad. Vill vara en rolig pigg mamma, matte & fru. Ser in i mörker...

Jag har förlorat vänner, som betyder mer än de kan fatta, pga ANDRAS skitsnack!! Människor är odjur... Lögner, skvaller & förtal är något jag ALDRIG har eller kommer att syssla med... Man kan ju fråga sig om sådana vänner är verkliga, om de inte känner mig bättre än så, men jag älskar dem. Jag bryr mig så himla mycket om andra. Just nu är jag sårad från flera håll och allt detta sammantaget gör livet så... uppgivet...

Mitt hjärta är inte okrossbart -har någon tänkt på det??

Förlåt för allt GNÄLL!! Usch.............

Skrev ett långt inlägg med massa bilder i, som försvann... morr...

Det stod vad som hänt, vad vi gjort de senaste veckorna. Långritt i Hassela, Ellie på sjukhus, Fester, Utflykter, Resor, Besök, Hundträning... Lägger in bilderna, så får ni själva tänka ut en story till dem!

Det alldeles för sorgliga är Ellie... På vårt återbesök i Sundsvall tog vet. prover som sändes till USA för analys. Hon röngtades igen och vi fick det värsta beskedet. Ellie har en svår skada i ryggen som avgör hennes öde. Just nu äter hon smärtstillande och hålls mest i stillhet. Ellie är en på tusen... En hund man får en gång i livet. Hon äger våra hjärtan och hon har visat fantastisk potential... Vi sörjer och all träningslust, som varit enorm nu ett tag, är begravd i detta... :(