Planering skapar ibland ett ohållbart schema... Speciellt när planeringen inbegriper djur ...och Lars...! Spår var min plan. Och ridning. Själv. För Lars skulle jobba. MEN! Mitt i mitt spårupplägg klev Lars innanför dörren och sa att NU ska vi rida ut... Jaha, jag lade ut spår medan Lars fixade hästar och sedan red vi ut...

Vi hade på frukosten dividerat om vikten av att lyssna på hästen, eftersom denne ofta vet saker som inte vi kan förutse. Att så länge det inte handlar om ledarskapsprov, så borde man lyssna på hästen...

Väl ute ville inte Snerpa gå på brunnslocken i vägen -inget ovanligt, vi trilskas alltid med detta. Agga däremot är en bulldozer som tuffar över allt. Inte idag. Även hon trilskades med brunnslocken och Lars trixade i flera minuter för att vinna och lyckades till sist. I det här fallet kanske det hade vart bra om hästarna vunnit över oss,,,  För då hade de kanske protesterat mer över vår tilltänkta ridväg... Över Krôppa...

Att det var blött kunde vem som helst se, men att det var bottenlöst kunde bara hästarna förutse... Gång på gång markerade de att detta kommer inte att gå... Lyssnade vi?? Nä...

Mitt ute på detta träsk gick Agga och Lars omkull. Lars kom under Agga, men lyckades på så vis rädda henne från att fastna. Jag såg vägen och ropade till Lars att det är längre tillbaka, så de fortsatte och precis som tanken slog mig att de såg ut som scenen i "Den oändliga historien," då Artax går med sin husse över Sorgmodets Träsk, så sjönk Agga bakom Lars! När jag ropade på Lars så hördes inget, bara Aggas kämpande. Ljudet av hovar som sugs fast i lera, hästens häftiga andning. Jag red snabbt tillbaka, jag & Snerpa är mycket lättare. Medan jag band henne i ett träd gjorde Agga ett sista försök att vräka sig frammåt, med följden att Lars kom loss och kunde mana henne. Men Agga klev då ner sig helt och sparkade vilt omkring sig tills hon inte orkade mer... Peter, som kom med hunden på vägen hörde oss och kom. Han tog Snerpa med sig till fast mark och vi kunde hjälpa Agga... Lars grävde med sina bara händer, en halvmeter ner i dyn och när vi såg Aggas ben så trodde vi att det var av... Vi tog ett ben i taget till ytan och när Agga vilat sig kunde vi alla tre till sist med all kraft få loss henne... Hon var oskadd...

En trött och öm Agga gick moloken bakom husse hem. Jag red Snerpa. Täcken och mat väntade hemma. Lars somnade i soffan och jag tog det där spåret... Efter kvällens jaktmöte kom jag hem till en man som måste röntgas... Foten är som en handboll... Usch... Vi har lärt oss något idag; hästars förstånd är långt större än våra. Krôppa är bottenlöst och sorgmodigt...

*Tack gode Gud att Agga höll...*

 

Suzzie

18 november 2009 07:20

Herre min jävlar!!! Vilken tur att det slutade rätt bra ändå trots det hemska som hände!!! Ja, är det nåt man ska göra så är det att lyssna på djuren, det har jag lärt mig genom åren.

Angående Ares... Tänkte faktiskt på er när han blev sjuk. Och jag var så fruktansvärt rädd att det skulle sluta illa för han var verkligen ruskigt dålig. Men redan igår kväll var han en helt ny hund tack vare medicinen så nu hoppas jag att det håller i sig. Men det är verkligen ett helvete att se sina djur sjuka, man är så maktlös!

Ta hand om er och hoppas Lars blir helt bra snart!!

Kramar från Kyrkbyn

 

Vickan

18 november 2009 08:32

Oj, jösses... jag kan verkligen se sorgmodets träsk framför mig. Säkert flöt Falkor omkring däruppe på himlen och ville komma ner och hjälpa till. (tänk vad vi ropade på honom när vi var små). Himla tur att det gick så bra som det gjorde. Hoppas bara att det inte är något större fel på Lars fot också.

PS Jag såg precis att de ska filma en ny version av Den oändliga historien under 2012. Längtar!

 

Ingrid

18 november 2009 18:25

Vilken historia!!
Satt alldeles fastklistrad med ögonen och väntade på slutet..
Oj oj oj...
Skönt att det gick bra med Agga...

kram

http://iddeh.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inget klokt att skriva... Men jag måste väl uppdatera här någongång!!!    Vad händer då... tja, inget. Typ.    Ab och jag har haft influensa, det börjar ge sig nu och stressen bygger idéer i skallen; gör det, gör det, gör det... Får nästa...

Ett och ett halvt dygn efter att vi återfunnit Zafira attackerdes en gråhund och dödades av varg i samma område, av samma varg som dödat de andra hundarna och fåren.    I söndags stod samma varg samt en yngre individ på bondens gårdsplan, utanför...

Mellandagarna skulle bli våra egna sköna dagar. Dagarna mellan fest och fest.  Vi skulle göra en trip på onsdagen i historiens spår. En iten minisemester.    Lars skulle på ett möte på morgonen och jag kollade i affärer. Skulle bara rasta hunda...

för att jag återigen fått en jul med min mormor. Hon är en så stor del av mitt liv, en av de få nära nära människorna.    Mysig julmiddag med Far Lars och Arnbjörn till Kalle, besök av Evelina Niklas och Coco Chanel och sedan avslut hos Kristina ...

Vi vill önska Alla God Jul och njutbara helger!       ...från Kjell Hanna & Tim      God Jul och Gott Nytt År Önskar Linda, Urban, Jonatan och Evelina Trigger, Märtha-Louic och Sonja          ...