Den här bloggningen tänker jag ägna

   Lars   

den man jag älskar så otroligt mycket!

Vi har fått kämpa för vår kärlek

Vi ser saker på ett sätt som de flesta andra inte gör

Vi har drömmar & idéer som inte andra inte vågar sig på

Vi har ingen tabu som hindrar oss

Vi har känslor åt alla håll å kanter -vi lever & känner

Idag hade vi 27 minusgrader här och vad gör Lars, medan jag ligger under täcket i värmen? -jo kilar runt och eldar, tar ut hästar, matar hundar, mockar i stallet, klär på Arnbjörn, frågar mig om jag vill ha pizza på säng...

Han lägger fram kläder till mig vid elementet, så de är varma och goa när jag frammåt lunch behagar sticka fötterna utanför täcket...

Att han dessutom slagit huvudet i ett av mina älghorn, vilka han för övrigt avskyr, och blodet rinner i fina bäckar nedför pannan klagar han inte över...

Han bäddar ned Arnbjörn i soffan innan han rastar tre hundar och fyller vattet åt otåliga hästar... 

Klockan närmar sig två och jag har ännu inte satt min fot utanför dörren. Lars kommer huttrande in från någon syssla och frågar om jag fryser!

Han dukar fram te och det papparkaks-polarexpressen han gjort.   

Solen börjar redan dala och trots att han är stressad över att ta in ved, så myser han ned sig i soffan med Arnbjörn eftersom den lille mannen så gärna vill det.

Han rider, han paddlar, han åker skidor & skridskor, han dansar med mig i köket om kvällarna, han fryser i pulkabacken med Arnbjörn, han vill andra allt gott -trots att han inte litar på någon...

Lars är min stora kärlek

Lars är den bästa pappan

Lars är den jag vill leva med

Lars är en underbar husse

Han är den jag bråkar mest med

Han är den som gör mig galen av ilska

Han kunde ha bra mycket bättre klädsmak

Han är den som gör mig mest besviken

Han kunde ta bättre hand om sin hälsa

Han kunde vara mer organiserad

Han kunde tänka efter före...

Han är min man

Ingen skulle passa mig bättre

Önskar att andra kunde se vad jag ser för det borde alla få se...