...så får det bli! Nära till sjukhus för Arnbjörn & hund...

Helgen har varit jättebra med skönt uteliv blandat med god mat och härligt sällskap!

Compis & jag mötte mamma som kom med bussen på fredag eftermiddag.

Hon lagade mat (mmmmmammas mat!!!) och vi tog det "fredag." På lördagen var vi hjärtliga och gav varandra gåvor och myste lite extra! Fast vi myser varje dag så det är svårt att mysa extra!

Bakade en saftig chokladkaka till Lars. Rosen fick jag av Håkan och två fina tröjor av Lars. Av mamma fick jag supergoda geléhjärtan. :D

Trots kylan var vi ute hela lördagen.

Skulle fota Iller i det underbara ljuset... Blev ett kombinerat foto & lydnadspass vilket resulterade i en smått irriterad och stelfrusen matte...

Iller hiiiiiit! -funkar bra...

"Stanna" -vad är det??????? Kolla blicken... Gissa vilken sinnesstämning matten är i......... "Fly eller skämmas - d e frågan..."

En räddande ängel... En granne med sin glada Flat, Saga, kom knatande på kyrkbron och lockade på Iller... Han var stilla -Iller alltså!

Genomfrusen matte & trött hund gick hem och in i värmen...

Appropå detta MÅSTE ni kolla Ewa blogg (Fozasos). Passande inlägg för dagens fotografering!

På söndagen kom Britta med kusin Stina & Olle. Olle var med Far hela dagen, medan Stina och Arnbjörn lekte. Vi var hos mormor & gammelmormor på kvällen också.

Hälge -morfars katt- rev Arnbjörn rejält på söndagen. Han är lite rivig av sig...! Nästa bild har namnet Scarface & Flumlisa i mappen...

Måndagen ägnade vi åt en planerad Röros-resa, men så fick Ab så ont i örat och via vårdcentralen hamnade vi på öron-näsa-hals i Falun. Djupt där inne i öran fanns något som inte gick att få ut. Sååååå. Idag var vi på plats klockan 9 för dagop. Istället för Röros-resa och påföljande skidsemester blev det en heldag på FALU LASARETT!

Vi kom hem för en stund sedan till ett iskallt hus -pannan hade stannat. Utsvultna och dötrötta. Nu ligger vi vid brasan i logen (kallar tv-rummet för Logen eftersom det är en fd. höskulle), mätta efter en thai-gryta och med varsin kopp Zoega -ja, det är den enda kaffesort jag dricker.

Nu hoppas jag att vi orkar åka imorgon på vår semester... Få se hur d blir...

Till alla mina Älsklingar...

...önskar jag en underbar...

...Alla hjärtansdag...

2009!

Mitt hjärta är STORT och där ryms oändligt många själar!

Kram på Er alla!

//Anna

Följ länken och tävla om denna bok... www.hundblogg.bloggagratis.se

... av Ewa (Fozasos)! 6:e bilden ur 6:e bildkatalogen...

...min Mormor! Hon är på min x-sambos 28 årsfest.

Jag utmanar Lotta, Jessica och Susanna.

Goa Gratulationer Till Goa Vovvar!

 Gästrikes B-kull fyller 1 år!

Helst skulle vi förstås åkt till Ockelbo å sulla tårta med Baron, men vi skickade ett gott paket till honom istället.

Kram på er alla, hoppas ni haft en fin dag!

Corall har bitit Arnbjörn idag. Det höll på att gå riktigt illa och innan jag fått ordning på vart allt blod kom ifrån trodde jag att ögat var skadat. Arnbjörn kunde inte öppna det och var helt förtvivlad. När jag tvättat kunde jag konstatera att det gått "bra".

Han har nu svällt upp under ögat och hela högersidan är svullen. Feber oxå.

Vi lekte lite med kameran och Arnbjörn fick fota lite. Då blev han glad igen.

Just nu är tankarna många... Det är ju andra gången Corall biter Arnbjörn illa.

Nu kommer min mamma skrika högt -om hon läser det här- men första gången Corall bet Arnbjörn hade han ändå gjort sig förtjänt av det. Han var liten och tyckte det var förtjusande att Corall pep och skrik för diverse behandlingar. Hans leksaker pep & skrek ju om man klämde på dem! Hur som helst drog han henne i benet och hundar gör som hundar gör. Gnäller ("aj sluta"), skriker ("neeej, det gör ont!"), morrar (nu j-lar är det nog"), tar till tassar (örfil) och hugger (hela baletten).

Idag lekte Arnbjörn med Iller -de jagar varann och turas om att dra i päls vs kläder. De har bra samspel och kommunikation. Corall ville plötsligt vara med och Arnbjörn passerde henne i riktning mot Iller och så PANG! Högg hon. Vad jag inte fattar är att hon alltid satsar på ansiktet. Blir det bara så eller är det intentionen? Min erfarenhet säger att hundar måttar beräknande.

Corall är en vänlig hund. Lite kvinnligt grinig och högdragen, men vänlig. Timid. Våra grabbar skulle ALDRIG drömma om att gå så långt. MEN Corall 'glömmer' inte och är alltid spänd med Arnbjörn, men hon håller sig borta. Om det inte gäller mat eller mys. Då håller hon sig med Ab.

Hallå! Vad ska jag göra??? Lars kommer ha en åsikt om det hela när han kommer hem och det kommer inte tala till Coralls fördel -även om hon är hans ögonsten.

Det är bara ogjort att han har syn på höger öga...

När jag satt med Arnbjörn i famnen för att trösta honom rann mina tårar oxå, för innerst inne vet jag att vi inte kan riskera detta en gång till.......

En lustig sak mitt upp i; I natt var jag tvungen att väcka Lars för han andades så häftigt och jag var rädd att han inte fick luft (han har astma). Han satte sig upp och jag undrade hur han mådde. Till svar fick jag: "Men jag blir galen! Det är ungar och hundar som far kors och tvärs!"

Kan kanske ha att göra med att vi innan läggdags låg på golvet allihopa och hade "flockavslappning"!? Eller så är det bara vardagen...!

Kommentera gärna inlägget så får jag lite vinklingar...

Känns som om det blir värre minut för minut! Så är d väl säkert inte, det kanske bara är en dålig period/dag???

Compis har ju inte gjort mer än varit på sjukhuset idag och gått lite där, så jag tänkte att lite lugn lydnad kunde vara på sin plats.

Körde linförighet,fotgång med fokus på bakdelen, framförgående, kryp och det gick jättebra. Avslutade med apportering. Compis är ju en sann apportör som hämtar allt, plockar upp om man tappar och bär allt han får. Gjorde en 1:ans vid sidan för att påminna lite. Lade sedan apporten en bit bort och kommenderade. Compis hade stora problem att greppa och fick luta huvudet bakåt för att kunna hålla fast! Prövade igen, samma sak. Jag har ju märkt att han inte bär, hämtar, plockar upp spontant längre.

Tog fram valplädret och körde lite bevakningar för att tagga lite. MEN han ville inte greppa ens i det. Han verkade snarare dra sig undan...! Han har alltid haft fullbett. Aldrig tvekat. Han brukar vara modig och fräck. Nu var ha heltam... :(

Efter den lilla korta lydnaden stod han och hängde med huvudet, flåsade och tiggde om att få gå in.

Känner inte igen min hund! Har någon bytt ut honom?????

JAG VILL HA MIN COMPIS TILLBAKA!!! VAD HAR HÄNT???

Inte för jag har något att rapportera, men vi var på Falu djursjukhus idag och han blev verkligen undersökt! Njurvärde & urinprov var inte ok. Mer svar om 1-2 veckor. Prover för 6 lakan borde väl kunna ge någon vink???

Veterinären kunde konstatera att han är sjuk. Frågan är bara VAD som är fel. Hans bölder är sjukdomssymptom. De tog 4 rör blod, avförings- & urinprov. Veterinären kände genom varje millimeter av Compis och så långt det gick från bägge håll invändigt :I Det verkar alla fall röra sig om någon form av stegring eller fortsättning av det vi sökt för tidigare. Det som började för över ett år sedan.

Veterinären sa något som sved... Hon frågade hur gammal han är och förvånades. Hon tyckte han såg ut som en riktigt gammal hund... :(

Compa fick massa beröm för hans personlighet och kondition -i övrigt. Alltid roligt att höra! 46 kg vägde han idag. Han börjar maffa på sig. :)

Å vad jag vill att allt ska vara bra. Själviskt tänkt vill jag absolut inte trasa sönder en säsong till. Dessutom VILL Compis jobba och det HÅRT!