De flesta av mina tankar går till Suzzie, Per och Ares.

Tänkte skriva lite om våra hundar... De får mindre och mindre plats i bloggen. Största anledningen till det är att jag känner mig lite uppgiven... Mitt liv kretsar kring jakten och hundarna. Att syssla med bruks har funnits med länge nu, men jag betraktar det ändå som en parentes. En parentes som upptar mycket av mina tankar, mest negativt.

Jag/Vi har haft många hundar och för några år sedan kunde jag inte fatta när man skulle använda försäkringen! I och med Järva & Corall drog år igång av otur med psyke och mystiska åkommor...

Känslan av misslyckande har pågått ett tag nu. Att vilja så mycket och inte komma någonstans. tex har jag anmält Compis till 5 tävlingar, vilka samtliga måste avbokas samma morgon. Man kan inte plocka ut en halt eller genomslut hund på en appellplan lr sökskog. Skulle man kunna anmäla samma dag, kanske vi kunde tävla ibland!  Att se till dagsformen. Älskar Rottweiler som ras, men det blir nog ingen mer. Orkar inte misslyckas mer.

Vad som kommer hända med Compis vet jag inte. Iller & han har haft en behagligt förhållande länge nu och jag bestämde att Compis får vara kvar så länge som möjligt. Så idag rök de ihop!!! Har aldrig hänt! Och till synes utan anledning. Ingen kom till skada, men det blir otrevligt. Det slutade direkt, men jag blir så ledsen...

Iller går så där... Han är underbar att ha att göra med nu, men jaktmässigt känns det som att varje släpp blir sämre och sämre! Hans första säsong; som 1 åring gick jättebra! Och början av denna var som en fortsättning bara... som efter älgjakten (=Iller i vila) tog 10 steg tillbaka!

Han får upp och driver vilt i princip varje gång han släpps, men släpper snabbt. Kommer tillbaka, duttar på mig, verkar inte veta vad han ska göra med viltet. När han ställer vågar han inte forcera utan viker direkt och släpper viltet ist för att gå efter. Senaste tiden har även söken blivit smalare. Att vi misslyckades på provet var som en kalldusch. Hande räknat med att bli godkänd.

Tikka är jämn. Söker rätt stort och håller i så länge det behövs.

Zafiras enda ev dilemma är hennes vekhet. Hon är lite rädd och försiktig, men vad vi än så länge sett har hon inget av det kvar när det kommer till vilt. Hon är rapp och orädd i skogen och tvekar inte att gå under jord. Hon ska inte invigas innan hon är ett, men hon skulle funka i jakten redan nu.

Tankarna blir många emellanåt. Är d någon idé att satsa på Iller?? Hur mår Compis eg?? Borde jag gå vidare med någon av dem?? Ska jag skaffa ännu en hund, ifall Iller inte kommer funka?? Hur länge ska jag vänta?? Kan jag göra något mer??

Att inte få effekt i jakten gör mig deperimerad. På riktigt!

Känner mig trött och sliten och grymt irriterad på att vara sjuk och pga det dra på mig ALLT som cirkulerar.

Arnbjörn är ständigt trött, så jag oroar mig mycket för honom. Han är onaturligt trött.

äh, nu orkar jag inte älta mer... tjena...