Vänner till oss beslutar svåra saker... Deras älskade Ares har haft liknade problem som våran Compis och man vet innert inne vad som bör göras...

Det gör så ont att man bokstavligen kräks. Att "spela" gud och bestämma över liv och död, tar en bit av själen varje gång. Och för varje gång blir det svårare.

Att se hunden pigg och sprallig en dag tar bort månader av tankar på det svåra och hemska. Plötsligt är allt bra! Naivt? Ja, men det är så vi funkar. Hoppet upphör ALDRIG.

Våra djur är som våra barn. Det gör lika ont.

Vi har haft underbara uppfödare, så  jag tror att de flesta är omtänksamma och verkligen mån om sina avkommor. Ibland är det som om oturen förföljer en.... Vi har haft den oturen på andra plan... Med hundar och sjukdom tex...

Ingen ska håna er!!! Ni kämpar och behandlar era djur som det bästa. Ni bryr er om andra. Hur kan man håna någon för att ens djur blir sjuka???

Jag tycker att Ni e jättegoa!

Vad ni än beslutar med Ares, så gör ni det av omtankte till honom. VEM skulle genomlida något sådant annars???

Tänker på er och önskar er styrka,,,