Det har inte varit så mycket skrivande om våra hundar på länge,,, Inte som 'förr' alla fall. Det har sina orsaker...

Lars & jag har till och från talat om att ge upp detta med hundar efter alla motgångar, men vi vet att vi kommer bli tomma. Det kommer saknas något vitalt...

Min egen bild av hur flocken ska se ut är så självklart: en drivande, en terrier, en ställande och en bruks... Jag vill jaga och tävla, Lars vill ställa ut och leka agility.

Vi hatar bägge hundhår och dammsuger febrilt, samtidigt som vi gärna hade hela packet i tvsoffan på kvällen. Det har vi ALDRIG...

COMPIS: Har under en lååååång tid undersökts och besökt veterinär frekvent pga alla mystiska symptom. Nu har vi några diagnoser på honom som gör att när han väl är i tävlingsform, så får han inte tävla pga medicinering och däremellan får han nästan hjärtstillestånd av att gå till postlådan!

Två oberoende sjukhus har rått oss till att han ska få somna in, men det sitter långt inne. Compis är en enastående kamrat och min närmaste vän. Han är rolig att tränan och tävla. Enkel på alla sätt... När han mår okej...

Det känns som att slocknar han, så slocknar jag...

ILLER: Funkar på alla sätt klockrent och jag har sett den jakthund han kommer bli. Han är ställande och fungerar fint till det ändamål jag köpte honom till; jakt på björn och gris. Han är en stabil familjehund som inte behöver mer än vi har lust till, för han är så till freds. Provmässigt blir han inga problem att meritera. Han är friröntgad.

Iller är antagligen foderallergiker... Hans sjukhushistoria har just börjat och även den blir dyr... Förutom detta går han och Compis inte ihop... Det märks inte så att de bråkar, utan de mer tär på varann. Harmonin är inte vad den ska vara och vi har väntat på att Iller ska bli vuxen för att sen se på vart det bär. Han blir 2 nu i augusti och vi har sett hur bra dessa två grabbar mår utan varann.

MINA: Lämnade vi åter hos uppfödaren förra söndagen. Vi hade henne en månad och fäste oss verkligen med henne. Hon är en kanonhund. Lugnet själv och en massa levnadsgläde.

Anledningen var att hon visade sig behöva veterinärvård som skulle kosta rejält. Kändes inte som läge med ännu en kostsam hund, specellt direkt från valp (6 mån). JÄTTETRÅKIGT! Mina blev ett lugn i Illers värld och passade oss mycket bra.

TIKKA: Är Akkas sällskapsdam och jag nyttjar henne under jaken. Det fungerar bra och hon är frisk! Planen för henne är jaktprov och utställning; meritering helt enkelt! :)

Våra beslut är nu om vi ska fortsätta kämpa med Compis och se om Iller fungerar utan honom eller om Iller ska få flytta och vi ska se om Copmis blir bättre... Min oro är att Iller alla fall inte kommer fungera i flock och då kan vi inte ha någon mer hund... Jag vill ha en grythund och en ställande hund, Lars vill gärna ha en liten hund... en kines... Jag vill gärna ha en rottweiler... eller; vi vill ha Compis & Ellie!!!

Jag skulle tippa på att dessa funderingar tar minst halva tiden av min vakna tid....

Jag vill ha ett klart svar; SÅ HÄR BLIR DET!