Ibland är allt skit trots att det borde vara bra. Trots att man har flyt och allt är roligt. Ändå är allt skit och det är mitt eget fel...

Mitt eget samvetes fel...

Vi är i Floda och jag älskar att vara hemma, men den här gången vill jag bara hem. Hem till Hassela. Där är allt lugnt på nåt sätt. För den jag är -även om huset är omålat och gräset är långt.

I Floda hänger allt över mig... Saker som jag inte kan rå över. Lars saker. För jag kan inte gräva och skrapa och ordna klart dräneringen och jag kan inte bygga klart taket. Gräset är oklippt och det "kan" jag göra. Med bekostnad på min hälsa. Det kostar på min hälsa oavsett. Mitt samvete dunkar mig gul å blå för att det inte blir gjort. För vad grannarna ska tycka... De som jag både vill umgås med och fara ifrån. Varför? För mitt eget dåliga samvete...

Jag vet att det skulle kännas bättre när gräset väl är klippt. Inuti skulle det kännas bra. Utanpå skulle det vara kört... En av de saker jag längtar mest sker denna helg; Fäviken gamefair. Om jag vilar idag orkar jag kanske gå på det imorgon. Då kommer jag gå med dåligt samvete. För att gräset kommer då vara oklippt och vad ska folk säga?? Om jag klipper och lättar en del av mitt samvete kommer jag inte orka åka. Vem förlorar på det? Jag. Oavsett hur jag gör...

Man ska strunta i vad andra tycker och skitsnack å så, men den man omöjligt kan strunta i är sig själv... Sin egen rubbade hjärna bär man alltid med sig. Inpå sig. Boven i dramat. Jag själv.