Skön sommar va`???

Våra dagar består i tidiga hundaktiviteter, jobb i sakta mak på tomten, badtimmar vid sjön och god härlig mat följt av kvällspromenad när det börjar svalka-

Iller klarar värmen bäst. Även om han flämtar mitt i solen, så verkar det inte bekomma honom. Han går att jobba med ändå. Han intresse för vatten är enormt och det behöver INTE uppmuntras vidare... Återigen bär han in föremål och lägger i min hand :) Men, apporteringsträning får helt vara tills vinglet lagt sig en aning.

Compan & Corra tar värmen hårt och ligger bara. Compis är knappt kontaktbar och således absolut oanvändbar på dagtid! Kör lite lydnad, uppletande etc med honom när det är svalt. Ikväll var det fullt ös, så tuvorna yrde på budföringen :D I övrigt går träningen jättedåligt, det känns som om Compis inte har nästan någon energi eller ens kan tänka. Ibland verkar det som om han fått en hjärnblödning... Så hemskt att se... :( Min hund e liksom borta! :( :( :( Ikväll fick jag alla fall en glimt av honom, och det tänder mitt hopp...

DET KNÄPPASTE AV ALLTIHOP ÄR ATT HAN HAR SAMMA SYMPTOM SOM JAG!!! Kan han påverkas av mig så pass??? Vi har alltid varit så nära... Han är testad på samma sak som jag e sjuk och de proverna var bra... MEN det veterinärerna tror att han har är en autoimun sjukdom -vilket även jag har ju,,, Min energi är ju helt noll och mina muskler är som gelé. Ibland blir jag som förlamad, precis som Compis... Min koncentartion och mitt tänk är helt förändrat d oxå,,, Jag vill bara inte pressa honom när allt e så här,,, Vet ju hur jag själv mår... Klart jag vill tävla! Vill Vill Vill!!! Känner mig värdelös som inte syns ute på banorna, men jag måste tänka på honom OCH mig först. Kan bara hoppas å be för att vi ska komma igen!

Love u, Compa! Guldhunden!