Idag, klockan fem i två drunknade jag för tusende och sista gången i min älskade Compis ögon. 

Min sorg är total.

Compis är den enda i sitt slag. 

Hans storhet hade inga gränser och tillsammans var vi JÄVLIGT bra.

Det gör ont att vi inte fick bevisa det för världen. Att han inte orkade.

Vi hade varit oslagbara.

Jag vet det.

Och nu finns han inte vid min sida mer.

15.15 somnade Compis in. Lugn och nöjd med hussegos.

Evigt älskad. Alltid saknad.

Korad Crowhills Compis.

Min stjärna. Min ledstjärna.

Jag är vilsen.

Vi är itu. Vi som var ett.

Jag går ensam. Han går ensam.

Skabbis, Alice, Ellie, Järva, Smulan, Rex, Bonzo, Patron, Nanook, Tikka

-kom honom till mötes.