...för ett gäng år sedan tränade jag mot ett mål, mot en form. En kropp. Någonstans på vägen tappade jag fokus och upptäckte inte ens att jag klivit över mitt mål och gått vidare. Märkte jag det? Var jag nöjd? NEJ.

Målet var inte målet. Målet ÄR inte målet. Det är strävan. 

Bilden jag jobbade emot upptäckte jag alldeles nyligen vara samma bild som jag såg i spegeln... ÄR jag nöjd nu? NEJ! Nej för tusan!!!

På den tiden när allt kretsade kring målet så hade jag försås en målvikt; 49 kg. När jag sedan vägde 47 kg utan att ens försöka så fanns ingen förnöjsamhet i det... Knasiga hjärna.. Vad ville jag??

Idag ser allt ut på samma sätt fast i en lightversion. pga omständigheter. Men drömmen lever och skammen att inte lyckas.

Ändå är jag bortskämd, eftersom små förändringar gör stor skillnad.

Den som skämmer bort mig mest är Lars. och förmodligen tack vare honom är jag mera avslappnad i mina krav -på gott och ont...! Han överöser mig med komplimanger och SER min hela tiden. Bara lite oskyld hud får honom att reagera. Det är fantastiskt! Han skyndar in när jag byter om för att "tjyvkika!!!" Jag fattar inte vad han ser i något som jag har sån avsky för..., men jag är GLAD och tacksam för det. 

MEN han gör mig oxå slö. För om han som jag ska behaga är nöjd, varför ska jag då förändra? 

Efter några dagar med sjuk son, konstig eller obefintlig mat plus feber som gör en blek och spöklik (kul ord; spökLIk!! =) ) så blir huvudet fullt med sådana här tankar och alla fel framträder TYDLIGT... Spetstrosorna med favoritfärgen förlorar fokus och jag SER bara elände!

Haha.... Vilken blogg va? När d äntligen kom en blogg så är den helt ur led!! 

kontentan är; att bli snygg händer aldrig. Men drömmen lever och strävan är vad som gör det viktigt. Det är strävan som är målet! =) och jag älskar strävan!!!